Category: More about Sufism


Styles: Dhikr

Bio: Al-Qutb Abu Madyan Shu`ayb - القطب أبو مدين شعيب

Bio: Al-Qutb Abu Madyan Shu`ayb – القطب أبو مدين شعيب

Abu Madyan Shu`ayb ibn al-Husayn al-Ansari al-Tilimsani

b. 509 H. in Cordoba, Andalus - d. 594 H. in Tlimsan, Algeria - radiya Allah anhu
القطب أبو مدين شعيب بن الحسن الأندلسي التلمساني - رضي الله عنه

(more…)

Bio: Imam Al-Ghazali

Bio: Imam Al-Ghazali

Imam Al-Ghazali Muhammad b. Muhammad, Abu Hamid al-Tusi al-Shafi`i

(d. 505 i Tus)
radiya Allah anhu

English

Imam al-Ghazzali by Dr. G.F. Haddad

عربي

t.b.d.
 

His Khalwa in the Umawi mosque

He lived for some time in Damascus, and used the western minaret of the Umawi mosque as a khalwa room.

The Umayya mosque

o Overview diagram
o Maqam of Prophet Yahya
o Maqam of Sayyiduna Husayn
o Imam al-Ghazali’s khalwa room
o More…

 

Minaret
of Prophet `Isa (s)
and maqam of sayyiduna
al-Husayn     v
Main
dome
v
<
Western minaret,
with imam
al-Ghazali’s

khalwa room

 

Umayya mosque overview diagram

© Damas Cultural Society 2007 — Latest update:
Original site: damas-original.nur.nu

Bio: Imam Sari Al-Saqati

Bio: Imam Sari Al-Saqati

Abū ‘l-Ḥasan Sarī ibn al-Mughallis Saqatī

(b. 155 – d. 251 H. in Baghdad)
radiya Allah anhu

.


He was Abu al-Hasan Sari (al Sirri) b. al-Maghallis al-Saqati, the imam of Baghdad of his day, and one of the first formultators of sufi sayings. He was a student of Ma`aruf al-Karkhi, and one of the companions of Bishr al-Hafi. He was the maternal uncle of al-Junayd and his teacher. He took hadith from al-Fadil. From him narrated al-Junayd and Abu al-`Abbas b. Masruq, the first in Baghdad to speak about al-haqa’iq wa al-isharat. – He was born and died in Baghdad. He passed away in 251/253 H. at the age of ninety-eight.
 

Silsila

As-Sari as-Saqati (d. 251 H. In Baghdad)
Ma´ruf al-Karkhi (d. 201 H.)
Imam `Ali al-Rida (d. 203 H.)
ImamMusa al-Kazim (d, 182 H.)
Imam Ja`far as-Sadiq (b, 83 – d. 148 H.)
his father Muhammad al-Baqir ibn ‘Ali (b. 59 – 114 H.)
his father Zayn al ‘Abidin ‘Ali ibn Husayn (b. 38 – d. 94H.)
his father Sayyid al-shuhadaa Imam Husayn ibn ‘Ali (b. 4 – d. 61 H.)
Imam al-Anbiya, Sayyiduna wa Mawlana Muhammad ibn `AbdAllah (d 11 H.)

English

t.b.d.

Svenska

Ur: Al-Risala al-Qusahayriyya, översatt till svenska av Övers. Göran Ogén

Abu‑‘l‑Hasan Sarī b. al‑Mughallis al‑Saqatī [d. 251/865] var morbror till al‑Djunayd och dennes lärare, och själv var han lärjunge till Macrūf al‑Karkhī. Han var en av sin tids mest enastående vad gäller gudligheten, de sublima tillstånden(1) och enhetsbekännandets olika slags vetande(2).‑{1}

Jag (al‑Qushayrī) hörde Muhammad b. al‑Husayn berätta, att han hört cAbd Allāh b. cAlī al‑Tūsī berätta, att han hört Abū cAmr b. cAlwān berätta, att han hade hört Abu‑‘l‑cAbbās b. Masrūq berätta att al‑Sarī al‑Saqatī brukade idka handel på marknadsplatsen. En dag kom Macrūf al‑Karkhī – vars krets al‑Sarī tillhörde – till honom och hade ett föräldralöst barn med sig och sade: »Kläd denne föräldralöse!» Sarī sade: »Jag klädde honom då, och Macruf gladde sig därvid och sade ›Måtte Gud få dig att hata Denna Världen och befria dig från det du befinner dig i!‹. Därpå lämnade jag handelsboden, och inget är mig förhatligare än Denna Världen. Och allt som kommit mig till del har jag Macrūfs välsignelser att tacka för.»‑{2}

Jag hörde sufimästaren Abū cAbd al‑Rahmān al‑Sulamī {Gud förbarme sig över honom!} säga, att han hört Aū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört Abū cUmar al‑Anmātī säga, att han hade hört al‑Djunayd berätta ›Jag har inte sett någon ägna sig mer åt gudstjänst än Sarī, som uppnådde en ålder av nittioåtta år(3) och aldrig sågs ligga ned – utom då han var dödssjuk!‹.‑{3}

Det berättas om Sarī att han har sagt: »Sufism [tasawwuf] är en beteckning med tre betydelser: (1) en sufier vars inre ljus ej släcker hans gudsfruktans ljus; (2) en sufier som ej talar om en inre mening i ett vetande på sådant sätt att den upphäver den yttre meningen i Skriften [al‑kitāb] eller i Profetens goda exempel [sunna]; (3) en sufier som inte låter miraklerna få honom att riva sönder slöjorna till Guds förbud.» al‑Sarī dog år 257 (år 871 A.D.)(4).‑{4}

Jag hörde mäster Abū cAlī al‑Daqqāq berätta om al‑Djunayd {Gud förbarme sig över honom!} att denne hade sagt: »Sarī frågade mig en dag om kärleken [mahabba], och jag svarade ›En del människor säger att kärlek är samförstånd [muwāfaqa], andra säger att kärlek är altruism [īthār], andra åter definierar kärlek än si och än så‹. Då tog Sarī tag i huden på sin arm och drog i den, men den ville inte tänjas ut, varpå han sade ›Vid den Upphöjdes allmakt! Om jag säger att denna hud på grund av kärlek till Gud har torkat ut på detta armben, så talar jag förvisso sant!‹. Därpå svimmade han av, och hans ansikte rörde sig runt likt en skinande måne, varvid Sarīs hy(5) tycktes anta en rödaktig nyans.»‑{5}

Det berättas om Sarī att han sade: »Sedan trettio år tillbaka ber jag ständigt om förlåtelse för att vid ett tillfälle ha sagt ›Lov vare Gud!‹. Då frågade man, hur det kom sig, och han svarade ›En eldsvåda drabbade Bagdad, och en man kom mig till mötes och sade till mig ›Rädda din handelsbod!‹, och då sade jag ›Lov vare Gud!‹. Och sedan trettio år tillbaka är jag ångerfull över det jag sade, eftersom jag önskade mig själv bättre än det som drabbade andra troende!» cAbd Allāh b. Yūsuf berättade detta för mig och sade, att han hört Abū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört Abū Bakr al‑Harbī berätta, att han hade hört al‑Sarī berätta detta.‑{6}

Det berättas om Sarī att han sagt ›Jag tittar på min näsa alltsomoftast dagligen av rädsla för att den har blivit svart, eftersom jag fruktar att Gud gör mitt utseende svart på grund av det jag sysslar med‹.‑{7}

Jag hörde Muhammad b. al‑Husayn {Gud förbarme sig över honom!} säga, att han hört Muhammad b. al‑Husayn b. al‑Khashshāb säga, att han hört Djacfar b. Muhammad b. Nusayr säga, att han hört al‑Djunayd säga att han hade hört al‑Sarī säga ›Jag känner till en genväg som leder till Paradiset‹ och då frågat honom ›Vilken?‹. Han svarade ›Du skall inte be någon om något, och du skall inte ta emot något från någon, och du skall inte äga något som du kan ge någon något av!‹.‑{8}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abū Nasr al‑Sarrādj al‑Tūsī säga, att han hört Djacfar b. Muhammad b. Nusayr säga, att han hört al‑Djunayd säga, att han hade hört al‑Sarī säga ›Jag önskar dö i någon annan stad än i Bagdad‹. Man frågade honom då ›Varför detta?‹, och han svarade ›Jag är rädd för att min grav inte kommer att ta emot mig och att mina missgärningar kommer i dagen!‹.‑{9}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abu‑‘l‑Hasan b. cAbd Allāh al‑Fuwatī al‑Tarsūsī säga, att han hört al‑Djunayd säga, att han hade hört al‑Sarī säga ›O Gud! Hur mycket du än straffar mig med något, så straffa mig inte med beslöjningens vanära!‹.‑{10}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört al‑Djurayrī säga, att han hade hört al‑Djunayd säga: »En dag gick jag in till al‑Sarī al‑Saqatī, som stod och grät, och jag frågade honom ›Vad är det som får dig att gråta?‹, och han svarade ›I går kom min dotter(6) till mig och sade ‘O du min fader! Den här natten är het, så jag hänger upp det här vattenkruset här. Därpå somnade jag in och drömde att jag såg en slavinna av skönaste skapnad som just stigit ned från himmelen, och jag frågade ‘Vem tillhör du?’, och hon svarade ‘Den som inte dricker det avkylda vattnet som finns i vattenkruset!‹. Då tog jag vattenkruset och slog det mot marken, varvid det gick sönder.» al‑Djunayd sade: »Jag såg lerskärvorna, som han inte tog bort och inte rörde vid, tills jord och skräp hade utplånat spåren av dem.»‑{11}
_________________________
1) al‑ahwāl al‑sanīya.
2) culūm al‑tawhīd.
3) Knysh översätter passagen helt oförklarligt så här: ”I visited him for ninety-eight years without ever seeing him lying down […]”!
4) Enligt al‑Sulamī: år 251 [år 865], Tabāqat al‑sūfīya, ed. Pedersen s. 41.
5) I den arabiska texten står det endast: Sarī.
6) I den arabiska texten står det: flickan [al‑sabīya].

Books & Refs


© Damas Cultural Society 2007 | Original site

Bio: Sh. Abul-Najib al-Suhrawardi

Bio: Sh. Abul-Najib al-Suhrawardi

Abul-Najib Diya’ul-Din al-Suhrawardi

Shaykh Abul-Najib ´Abd al-Qahir (or ´Abd al-Qadir) Diya’ul-Din (and Najib al-Din) al-Suhrawardi
الشيخ أبو النجيب عبد القادر السهروردي الملقب بضياء الدين، وبنجيب الدين
b. 490 in Suhraward – d. 563 H. in Baghdad (1097 – 1168 CE)
qaddasa Allah sirrahu

Author of Adab al-Muridin.
He is the uncle of Shaykh Shihab al-Din ´Umar al-Suhrawardi (author of ´Awarif al-Ma´arif).
هو عبد القاهر بن عبد الله بن محمد البكري الصديقي، أبو النجيب السهروردي.
ولد بسهرورد ، وسكن بغداد وبها وفاته. من آثاره «آداب المريدين» و«شرح الأسماء الحسنى» و«غريب المصابيح».

English

Abul Najib was a great scholar and Shaykh, whose lineage goes back to Sayyiduna Abu Bakr al-Siddiq (may Allah be pleased with him).

He took the Sufi Path from his uncle Wajih al-Din Abu Hafs Umar al-Qadi (b. 455 – d. 532 H. in Baghdad), who was the muqaddam of a Zawiya known as Sa´adat al-Khadim (“The bliss of the servant”) in Baghdad. His silsila goes back to Imam Al-Junayd, and so does the chain of Imam Ahmad al-Ghazali.

Many Sufi turuq branched off from him. The greatest Shaykhs kept his company, most famous amongst them: his nefew Shihab al-Din ´Umar al-Suhrawardi (author of ´Awarif al-Ma´arif).

Amongst his writings is the book Adab al-Muridin, to which Mulla ´Ali al-Qari later wrote a commentary.

عربي

From alashraf.montadamoslim.com
هو العارف بالله الشيخ عبد القاهر بن عبد الله بن محمد بن عبد الله عموية بن سعد البكري ، ولد في صفر سنة 490 هـ ، وتوفي في جمادى الآخرة سنة 563 هـ ودفن في رباط بناه في خربة على دجلة كان يأوي إليها . كان ءاية في العلم والورع والإرشاد ، وله مؤلفات كثيرة منها :

(( ءاداب المريدين )) ـ شرحه الشيخ علي القارئ شرحاً جيداً بعد أن تصوف في ءاخر عمره ـ .

ويتفرع منه كثير من طرق الصوفية ، مثل الكبروية والمولية والخلوتية والجلوتية والسهروردية وغيرها كما يظهر من (( تبيان وسائل الحقائق في بيان سلاسل الطرائق )) للشيخ كمال الدين الحريري المتوفى سنة 1299 هـ ـ وهو مخطوط في ثلاث مجلدات ـ .

أخذ أبو النجيب التصوف عن عمه وجيه الدين أبي حفص عمر القاضي ، وعن الشيخ أحمد الغزالي .

أما عمه فكان مقدمَ الصوفية في الرباط المعروف بسعادة الخادم ببغداد ، ولد سنة 455 هـ ، وتوفي في ربيع الأول سنة 532 هـ ، ودفن عند قبر رُوَيم بالشونيزية رحمهما الله تعالى .

وهو أخذ عن والده نجيب الدين محمد ولعله توفي في حدود سنة 475 هـ .

وهو أخذ عن أبيه عبد الله عموية بن سعد البكري ، وتكون وفاته سنة 425 هـ تقريباً .

وهو أخذ عن أحمد الأسود الدينوري الذي ذكره القشيري في الرسالة بعد تراجم قدماء الصوفية ، في طبقة من أدركهم وعاصرهم من أمثال أبي عبد الرحمن السلمي المتوفى سنة 412 هـ ، وكان ميلاد القشيري سنة 376 هـ فيكون أحمد الأسود معمَّراً عاش إلى حدود سنة 380 هـ ، لأن شيخه ممشاد عَلُو الدينوري توفي سنة 299 هـ بعد وفاة سيد الطائفة الجنيد رضي الله عنهم أجمعين .

وأما أحمد الغزالي فقد أخذ عن أبي بكر النساج عن أبي القاسم علي الكركاني عن أبي عثمان المغربي عن أبي علي الكاتب عن أبي علي الروذباري عن سيد الطائفة عن خاله سري السقطي عن معروف الكرخي عن داود الطائي عن حبيب العجمي عن الحسن البصري عن علي كرم الله وجهه عن النبي صلى الله عليه وسلم .

وتراجمهم معروفة أمدنا الله تعالى بمددهم أجمعين .

ومشاهير أصحاب أبي النجيب هم ابن أخيه صاحب العوارف شهاب الدين عمر السهروردي ، وعمار بن ياسر البتليسي ، وقطب الدين محمد بن محمد الأبهري

وأما ( الطريقة ) الكبروية المنسوبة إلى أبي الجناب نجم الدين أحمد بن عمر الطامة الكبرى الخيوقي الخوارزمي ، فإنه أخذ عن عمار بن ياسر البتليسي عن أبي النجيب .

وأما ( الطريقة ) المولوية المنسوبة إلى مولانا جلال الدين البكري الرومي فإنه أخذ عن برهان الدين المحقق الترمذي عن سلطان العلماء محمد بهاء الدين بن الحسين البكري البلخي ـ والد الجلال الرومي ـ عن نجم الدين الكبرى عن عمار بن ياسر عن أبي النجيب .

وأما ( الطريقة ) الخلوتية المنسوبة إلى الشيخ محمد بن نور الخلوتي الخوارزمي فإنه أخذ عن الشيخ إبراهيم الزاهد الكيلاني عن جمال الدين التبريزي عن ركن الدين أبي الغنائم محمد بن الفضل السنجاني عن قطب الدين الأبهري عن أبي النجيب السهروردي .

وأما ( الطريقة ) الجلوتية المنسوبة إلى الحاج بيرام الجلوتي الأنقروي : فإنه أخذ عن حامد الأقسرائي عن إبراهيم الأردبيلي عن صفي الدين أبي إسحق الأردبيلي عن إبراهيم الزاهد الكيلاني بسنده السابق .

وصاحب ” روح البيان ” أخذ الطريقة الجلوتية عن السيد عثمان الفضلي وهو عن عبد الله الواعظ ذاكر زادة عن أحمد الخطيب دزدار زادة عن الشيخ محمود الهدائي الجلوتي عن محمد محي الدين أفتادة عن الشيخ خضر درة المقعد عن الشيخ نعمان الأنقروي المعروف بالحاج بيرام الولي بسنده السابق .

و ( الطريقة ) السُهْرَوَردية تنسب إلى الشهاب صاحب العوارف ، ومنها تتفرع طرق كثيرة أسانيدها في ” السمط المجيد ” و ” تبيان وسائل الحقائق ” و ” حديقة الأولياء ” و ” السلسبيل المعين ” وغيرها من كتب القوم .

وترجمة أبي النجيب في غاية من الشهرة في كتب الطبقات والتراجم قدس الله سره

From Sha'rani's Tabaqat

From At-Tabaqat al-Kubra of Imam al-Sha’rani – View PDF | Download
ومنهم الشيخ أبو النجيب عبد القادر السهروردي

رضي الله تعالى عنه ويلقب بضياء الدين، وبنجيب الدين، ونسبه ينتهي إلى أبي بكر الصديق رضي الله عنه، وكان رضي الله عنه يتطيلس، ويلبس لباس العلماء، ويركب البغلة، وترفع الغاشية بين يديه، انعقد عليه إجماع المشايخ، والعلماء بالاحترام وأوقع الله عز وجل له القبول التام في الصدور، والمهابة الوافرة في القلوب، وتخرج بصحبته جماعة من الأكابر مثل الشيخ شهاب الدين السهروردي والشيخ عبد الله بن مسعود الرومي وغيرهما، واشتهر ذكره في الآفاق، وقصد من كل قطر.

ومن كلامه رضي الله عنه: الأحوال معاملات القلوب، وهي ما يحل بها من صفاء الأكدار، وفوائد الحضور، ومعاني المشاهدة، وكان رضي الله عنه يقول: أول التصوف علم وأوسطه عمل، وآخره موهبة فالعلم يكشف عن المراد، والعمل يعين على الطلب، والموهبة تبلغ غاية الأمل، وأهل التصوف على ثلاث طبقات مريد طالب، ومتوسط طائر، ومنته واصل فالمريد صاحب وقت، والمتوسط صاحب حال والمنتهي صاحب يقين، وكان رضي الله عنه يقول: أفضل الأشياء عندهم عد الأنفاس. فمقام المريد المجاهدات، والمكابدات وتجرع المرارات ومجانية الحظوظ، وكل ما للنفس فيه منفعة. ومقام المتوسط ركوب الأهوال في طلب المراد، ومراعاة الصدق في الأحوال، واستعمال الأدب في المقامات، وهو مطالب بآداب المنازل، وهو صاحب تلوين لأنه يرتقي من حال إلى حال، وهو في الزيادة. ومقام المنتهي الصحو، والثبات، وإجابة الحق من حيث دعاه قد جاوز المقامات، وهو في محل التمكين لا تغيره الأحوال، ولا تؤثر فيه الأهوال قد استوى في حالة الشدة، والرخاء، والمنع، والعطاء، والجفاء، والوفاء أكله كجوعه، ونومه كسهره، وقد فنيت حظوظه، وبقيت حقوقه ظاهرة مع الخلق وباطنه مع الحق، وكل ذلك منقول من أحوال النبي صلى الله عليه وسلم.

وكان إذا جلس فقير في خلوة يدخل عليه في كل يوم يتفقد أحواله، ويقول له يرد عليه الليلة كذا، ويكشف لك عن كذا، وتنال حال كذا وسيأتيك شخص في صورة كذا، ويقول لك كذا فاحذره فإنه شيطان فيقع للفقير جميع ما أخبره به الشيخ. سكن بغداد إلى أن مات بها سنة ثلاث، وستين وخمسمائة ودفن بمدرسته على شاطئ دجلة، وقبره بها ظاهر يزار رضي الله عنه.

Burial Place

t.b.d.

More

Bio: Sh. Ahmad al-Rifa´i

Bio: Sh. Ahmad al-Rifa´i

Sayyidi Shaykh Ahmad al-Rifa´i

b. 512 – d. 578 H. in Umm ´Abida (a village in Bata’ih)
qaddasa Allah sirrahu

.


One of the greatest Sufi Masters – may Allah be pleased with him.

English

t.b.d.

عربي

Article in At-Tabaqat al-Kubra of Imam al-Sha’rani (PDF) – View | Downloadsee also below

Summary notes from Imam Sha´rani’s Tabaqat

” رحلة في كتاب طبقات الشعراني”
أحمد بن أبي الحسين الرفاعي
  • كان يسمع حديثه البعيد مثل القريب حتى إن أهل القرى التي حول أم عبيدة كانوا يجلسون على سطوحهم يسمعون صوته ويعرفون جميع ما يتحدث به.
  • كان الأطرش والأصم إذا حضروا يفتح الله أسماعهم لكلامه.
  • كانت أشياخ الطريق يحضرونه ويسمعون كلامه وكان أحدهم يبسط حجره فإذا فرغ ضموا حجورهم إلى صدورهم وقصوا الحديث إذا رجعوا على أصحابهم على جليته.
  • كان إذا جلس على جسمه بعوضة لا يطيرها ولا يمكن أحداً يطيرها ويقول: دعوها تشرب من هذا الدم الذي قسمه الحق تعالى لها.
  • كان إذا نام على كمه هرة وجاء وقت الصلاة يقطع كمه من تحتها، ولا يوقظها فإذا جاء من الصلاة أخذ كمه وخاطه ببعضه.
  • كان كلفه الله بالنظر في أمر الدواب والحيوانات.
  • كان يبتدئ من لقيه بالسلام حتى الأنعام والكلاب.
  • كان إذا رأى خنزيراً يقول له: أنعم صباحاً فقيل له في ذلك فقال أعود نفسي الجميل.
  • كان إذا تجلى الحق تعالى عليه بالتعظيم يذوب حتى يكون بقعة ماء ثم يتداركه اللطف فيصير يجمد شيئاً فشيئاً حتى يرد إلى جسمه المعتاد ويقول: لولا لطف الله تعالى بي ما رجعت إليكم.
  • Burial Place

    t.b.d.

    More

    Bio: Sh. Rislan al-Dimashqi

    Bio: Sh. Rislan al-Dimashqi

    Sayyidi Sheikh Rislan al-Dimashqi

    d. ~540 H. in Damascus
    radiya Allah anhu

    .


    One ohe greatest walis of Damascus. His chain goes back to al-Sari al-Saqati.

    English

    View original article on damas-original.nur.nu

    Excerpt from Risalat f’it Tawhid
    Concerning the Affirmation of Divine Oneness
    by Shaykh Wali Raslan ad-Dimashqi
    translation by Muhtar Holland © Baz Publications
    View | Download

    Español

    Excerpto de Risala fi’t-Tawhid de Sheikh Rislan al-Dimashqi: View | Download

    عربي

    Article in At-Tabaqat al-Kubra of Imam al-Sha’rani (PDF) – View | Downloadsee also below

    Summary notes from Imam Sha´rani’s Tabaqat

    ” رحلة في كتاب طبقات الشعراني”
    رسلان الدمشقي
  • قال تقي الدين السبكي وحضرت سماعاً فيه الشيخ رسلان فأنشد القوال شيئاً فكان رسلان يثب في الهواء، ويدور فيه دورات ثم ينزل إلى الأرض يسيراً يسيراً يفعل ذلك مراراً والحاضرون يشاهدون فلما استقر على الأرض أسند ظهره إلى شجرة تين في تلك الدار قد يبست وقطعت الحمل مدة سنين فأورقت واخضرت وأينعت وحملت التين في السنة.
  • لما أن حمل نعشه على أعناق الرجال جاءت طيور خضر، وعكفت على نعشه.
  • Burial Place

    Buried near Bab Tuma. With him is buried: His Sheikh Abu `Âmir al-Mu’addab, on the qibla side; and on the southern side: Sheikh Abu Majd, Ibrahim b. `Abd al-`Aziz al-Sanadi, the care-taker of the grave, Sheikh Najm al-Din b. Isra’il, and Sheikh Ahmad al-Harun (d. 13.. H./ 1961). – Within Bab Tuma is his home and a small mosque where he used to worship, and a well that he dug with his own hands.
    Reference: Ziarat al-Sham

    More

    Bio: Sh. Shihab al-Din ´Umar al-Suhrawardi

    Bio: Sh. Shihab al-Din ´Umar al-Suhrawardi

    Shaykh Shihab al-Din ´Umar Abu Hafs al-Suhrawardi

    الشيخ شهاب الدين أبو حفص عمر السهروردي البغدادي
    b. 539 in Suhraward – d. 632 H. in Baghdad (1234 CE)
    qaddasa Allah sirrahu

    صاحب عوارف المعارف
    Author of ´Awarif al-Ma´arif
    Nephew and student of Shaykh Najib al-Din al-Suhrawardi.
     

    English

    عربي

    هو شهاب الدين أبو حفص وأبو عبد الله عمر بن محمد بن عبد الله بن محمد بن عبد الله – وهو عمويه – بن سعد بن حسين بن القاسم بن النضر بن القاسم بن محمد بن عبد الله ابن فقيه المدينة وابن فقيهها عبد الرحمن بن القاسم بن محمد بن أبي بكر الصديق القرشي التيمي البكري السهروردي الصوفي ثم البغدادي.

    ولد في رجب سنة 539 هـ وقدم من سهرورد، فصحب عمه أبا النجيب ولازمه وأخذ عنه الفقه والوعظ والتصوف، وصحب قليلاً عبد القادر الجيلاني، وفي البصرة صاحب أبا محمد بن عبد. وسمع من هبة الله بن أحمد الشبلي، وأبي الفتح ابن البطي، وخزيفة بن الهاطرا، وأبي الفتوح الطائي، وأبي زرعة المقدسي، ومعمر بن الفاخر، وأحمد بن المقرب، ويحيى بن ثابت.

    وفاته
    توفي شهاب الدين في بغداد في أول ليلة من سنة 632 هـ/1234م، ودفن في المقبرة الوردية، وبني على قبرهِ قبة على شكل منارة مخروطية الشكل على طراز القبب السلجوقية، وقيل ان بجانب قبرهِ ضريح الخليفة العباسي المستعصم بالله ولكن لم يثبت ذلك تاريخيا، وبني مسجد كبير بجوارهِ سمي باسمهِ وهو جامع الشيخ عمر السهروردي

    وصفه الذهبي بـ «الشيخ الإمام العالم القدوة الزاهد العارف المحدث شيخ الإسلام أوحد الصوفية»

    اللحصدر: سير أعلام النبلاء، تأليف: الذهبي

    From wiki

    Burial Place

    t.b.d.

    More

    Damascus, Salihiyya: Sh. Muhyiddin Ibn al-´Arabi

    Damascus, Salihiyya: Sh. Muhyiddin Ibn al-´Arabi


    .


    Maqam of Al-Sheikh al-Akbar Muhyiddin Ibn al-`Arabi

    English

    Al-Sheikh al-Akbar Muhyiddin Ibn al-`Arabi lived the last years of his life in Damascus and passed away there in 638 H. / 1240 CE. He is buried at the foot of the Qasioun mountain overshadowing Damascus from the north-west. In his honor, the Ottoman sultan Selim II built a Mosque by the side of his tomb in 1516 CE. By his side are buried: two of his sons, and his follower and companion Junayd. The maqam also contains the empty tomb of the famous Algerian mujahid Abdul-Kadir Al-Jazairi.
     

    Photos

    Pictures

    click to enlarge


    nawa
    1.


    2.


    3.

    nawa
    4.


    5.


    6.
    [1] JK/Ziarat 2006
    [2] OZ/Ziarat 2006
    [3] GFH/Ziarat ~2004