Bio: Imam Sari Al-Saqati

Abū ‘l-Ḥasan Sarī ibn al-Mughallis Saqatī

(b. 155 – d. 251 H. in Baghdad)
radiya Allah anhu

.


He was Abu al-Hasan Sari (al Sirri) b. al-Maghallis al-Saqati, the imam of Baghdad of his day, and one of the first formultators of sufi sayings. He was a student of Ma`aruf al-Karkhi, and one of the companions of Bishr al-Hafi. He was the maternal uncle of al-Junayd and his teacher. He took hadith from al-Fadil. From him narrated al-Junayd and Abu al-`Abbas b. Masruq, the first in Baghdad to speak about al-haqa’iq wa al-isharat. – He was born and died in Baghdad. He passed away in 251/253 H. at the age of ninety-eight.
 

Silsila

As-Sari as-Saqati (d. 251 H. In Baghdad)
Ma´ruf al-Karkhi (d. 201 H.)
Imam `Ali al-Rida (d. 203 H.)
ImamMusa al-Kazim (d, 182 H.)
Imam Ja`far as-Sadiq (b, 83 – d. 148 H.)
his father Muhammad al-Baqir ibn ‘Ali (b. 59 – 114 H.)
his father Zayn al ‘Abidin ‘Ali ibn Husayn (b. 38 – d. 94H.)
his father Sayyid al-shuhadaa Imam Husayn ibn ‘Ali (b. 4 – d. 61 H.)
Imam al-Anbiya, Sayyiduna wa Mawlana Muhammad ibn `AbdAllah (d 11 H.)

English

t.b.d.

Svenska

Ur: Al-Risala al-Qusahayriyya, översatt till svenska av Övers. Göran Ogén

Abu‑‘l‑Hasan Sarī b. al‑Mughallis al‑Saqatī [d. 251/865] var morbror till al‑Djunayd och dennes lärare, och själv var han lärjunge till Macrūf al‑Karkhī. Han var en av sin tids mest enastående vad gäller gudligheten, de sublima tillstånden(1) och enhetsbekännandets olika slags vetande(2).‑{1}

Jag (al‑Qushayrī) hörde Muhammad b. al‑Husayn berätta, att han hört cAbd Allāh b. cAlī al‑Tūsī berätta, att han hört Abū cAmr b. cAlwān berätta, att han hade hört Abu‑‘l‑cAbbās b. Masrūq berätta att al‑Sarī al‑Saqatī brukade idka handel på marknadsplatsen. En dag kom Macrūf al‑Karkhī – vars krets al‑Sarī tillhörde – till honom och hade ett föräldralöst barn med sig och sade: »Kläd denne föräldralöse!» Sarī sade: »Jag klädde honom då, och Macruf gladde sig därvid och sade ›Måtte Gud få dig att hata Denna Världen och befria dig från det du befinner dig i!‹. Därpå lämnade jag handelsboden, och inget är mig förhatligare än Denna Världen. Och allt som kommit mig till del har jag Macrūfs välsignelser att tacka för.»‑{2}

Jag hörde sufimästaren Abū cAbd al‑Rahmān al‑Sulamī {Gud förbarme sig över honom!} säga, att han hört Aū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört Abū cUmar al‑Anmātī säga, att han hade hört al‑Djunayd berätta ›Jag har inte sett någon ägna sig mer åt gudstjänst än Sarī, som uppnådde en ålder av nittioåtta år(3) och aldrig sågs ligga ned – utom då han var dödssjuk!‹.‑{3}

Det berättas om Sarī att han har sagt: »Sufism [tasawwuf] är en beteckning med tre betydelser: (1) en sufier vars inre ljus ej släcker hans gudsfruktans ljus; (2) en sufier som ej talar om en inre mening i ett vetande på sådant sätt att den upphäver den yttre meningen i Skriften [al‑kitāb] eller i Profetens goda exempel [sunna]; (3) en sufier som inte låter miraklerna få honom att riva sönder slöjorna till Guds förbud.» al‑Sarī dog år 257 (år 871 A.D.)(4).‑{4}

Jag hörde mäster Abū cAlī al‑Daqqāq berätta om al‑Djunayd {Gud förbarme sig över honom!} att denne hade sagt: »Sarī frågade mig en dag om kärleken [mahabba], och jag svarade ›En del människor säger att kärlek är samförstånd [muwāfaqa], andra säger att kärlek är altruism [īthār], andra åter definierar kärlek än si och än så‹. Då tog Sarī tag i huden på sin arm och drog i den, men den ville inte tänjas ut, varpå han sade ›Vid den Upphöjdes allmakt! Om jag säger att denna hud på grund av kärlek till Gud har torkat ut på detta armben, så talar jag förvisso sant!‹. Därpå svimmade han av, och hans ansikte rörde sig runt likt en skinande måne, varvid Sarīs hy(5) tycktes anta en rödaktig nyans.»‑{5}

Det berättas om Sarī att han sade: »Sedan trettio år tillbaka ber jag ständigt om förlåtelse för att vid ett tillfälle ha sagt ›Lov vare Gud!‹. Då frågade man, hur det kom sig, och han svarade ›En eldsvåda drabbade Bagdad, och en man kom mig till mötes och sade till mig ›Rädda din handelsbod!‹, och då sade jag ›Lov vare Gud!‹. Och sedan trettio år tillbaka är jag ångerfull över det jag sade, eftersom jag önskade mig själv bättre än det som drabbade andra troende!» cAbd Allāh b. Yūsuf berättade detta för mig och sade, att han hört Abū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört Abū Bakr al‑Harbī berätta, att han hade hört al‑Sarī berätta detta.‑{6}

Det berättas om Sarī att han sagt ›Jag tittar på min näsa alltsomoftast dagligen av rädsla för att den har blivit svart, eftersom jag fruktar att Gud gör mitt utseende svart på grund av det jag sysslar med‹.‑{7}

Jag hörde Muhammad b. al‑Husayn {Gud förbarme sig över honom!} säga, att han hört Muhammad b. al‑Husayn b. al‑Khashshāb säga, att han hört Djacfar b. Muhammad b. Nusayr säga, att han hört al‑Djunayd säga att han hade hört al‑Sarī säga ›Jag känner till en genväg som leder till Paradiset‹ och då frågat honom ›Vilken?‹. Han svarade ›Du skall inte be någon om något, och du skall inte ta emot något från någon, och du skall inte äga något som du kan ge någon något av!‹.‑{8}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abū Nasr al‑Sarrādj al‑Tūsī säga, att han hört Djacfar b. Muhammad b. Nusayr säga, att han hört al‑Djunayd säga, att han hade hört al‑Sarī säga ›Jag önskar dö i någon annan stad än i Bagdad‹. Man frågade honom då ›Varför detta?‹, och han svarade ›Jag är rädd för att min grav inte kommer att ta emot mig och att mina missgärningar kommer i dagen!‹.‑{9}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abu‑‘l‑Hasan b. cAbd Allāh al‑Fuwatī al‑Tarsūsī säga, att han hört al‑Djunayd säga, att han hade hört al‑Sarī säga ›O Gud! Hur mycket du än straffar mig med något, så straffa mig inte med beslöjningens vanära!‹.‑{10}

Jag hörde cAbd Allāh b. Yūsuf al‑Isbahānī säga, att han hört Abū Bakr al‑Rāzī säga, att han hört al‑Djurayrī säga, att han hade hört al‑Djunayd säga: »En dag gick jag in till al‑Sarī al‑Saqatī, som stod och grät, och jag frågade honom ›Vad är det som får dig att gråta?‹, och han svarade ›I går kom min dotter(6) till mig och sade ‘O du min fader! Den här natten är het, så jag hänger upp det här vattenkruset här. Därpå somnade jag in och drömde att jag såg en slavinna av skönaste skapnad som just stigit ned från himmelen, och jag frågade ‘Vem tillhör du?’, och hon svarade ‘Den som inte dricker det avkylda vattnet som finns i vattenkruset!‹. Då tog jag vattenkruset och slog det mot marken, varvid det gick sönder.» al‑Djunayd sade: »Jag såg lerskärvorna, som han inte tog bort och inte rörde vid, tills jord och skräp hade utplånat spåren av dem.»‑{11}
_________________________
1) al‑ahwāl al‑sanīya.
2) culūm al‑tawhīd.
3) Knysh översätter passagen helt oförklarligt så här: ”I visited him for ninety-eight years without ever seeing him lying down […]”!
4) Enligt al‑Sulamī: år 251 [år 865], Tabāqat al‑sūfīya, ed. Pedersen s. 41.
5) I den arabiska texten står det endast: Sarī.
6) I den arabiska texten står det: flickan [al‑sabīya].

Books & Refs


© Damas Cultural Society 2007 | Original site

Print Friendly, PDF & Email

Related Posts


Categories: , , , 🞄 🞄 Mediatype: 🞄 🞄 Tags: