No Mercy that Allah has sent or will send,
none that may ascend; descend or transcend

In the realm of Allah or in His Sovereignty,
Whether it is specific or comes in totality,

Except that Taha , His Servant, the elect,
His Prophet, the Preferred whom he verily has sent

Is certainly the means of it as well as a source,
A fact that every man through reason can course.

So beseech him always for everything you need,
For he is the Shafi’ who accepts all who plead.

Take shelter in Him from all distress,
For safety is he always as well as fortress.

Put down the loads of hope at him there;
He is the refuge the one who will bear

In a state of hardship when calamities befall,
Do not despair and upon him call

O most Esteemed of what Allah did create,
And the best by whom to Him we supplicate.

How many a time you removed grave grief,
And this is what afflicted me again, in brief.

More helpless than me none did ever exist:
What strength do I have or stamina to persist?

By him who made you in the world sublime
And raised you to a rank no one can climb

Disencumber me of all hardships and pain;
Whom do I solicit if you desist or refrain?

At loss am I ; my patience is gone.
I have not a clue of what next is to be done

You are the door to Allah; whoever finds a way
to travel without you will surely be turned away.

Prayers on you as the winds of the north
Swiftly shake hand with the flowers that come forth

With Salam from Allah as the scent of the Houses
Smells sweet, and the fragrance of incense arises

With the Family, the companions so long as a pigeon
Whose twig is succulent coos loudly in the region.

From Al-Anwar wa-Misbah al-Surur wal-Afkar wa-Dhikr Nur Muhammad al-Mustafa al Mukhtar by By Imam Abul Hassan Muhammad al-Bakri (rahimahu Allah). Translated by Sayyiduna Shaykh Muhammad al-Yaqoubi.

This beautiful poem is amongst those in the daily awrad book of the students of Sayyiduna Shaykh Muhammad al-Tayyib.

I all barmhärtighet den Barmhärtige
ska sända eller har sänt upp eller ned
till himmelriket eller till jordens rund,
som förmån eller allomfattande nåd,

är Ta-Ha – Hans utvalde Förkunnare,
Hans tjänare och huldaste Sändebud –
den som Han gjort till källa och till kanal;
det vet envar som äger vett och förstånd.

Åt honom kan du anförtro allt ditt hopp –
han är ett ombud som alltid tar emot;
och sök i farans stund hos honom beskärm
ty han är dig en fristad och säkert värn.

Lägg inför honom ned dina börders ok
ty han är vännen som tar sig an din sak.
När svårigheter hopas och ofred rår
och hårda tider – anropa honom då.

O ädlaste av varelser inför Gud,
du bäste genom vilken vi Honom ber,
När nöd och ångest griper mig – då är du
den som fördriver oro, sorg och betryck.

Ack, ser du någon mera hjälplös än mig,
och mera nödställd – hur kan jag härda ut?
Jag ber vid Den som korat och upphöjt dig
till högsta rang, dit ingen annan når upp:

O, skynda att befria mig ur min nöd!
Vem kan jag be om du ej mottar min bön,
när ingen utväg finns och mitt tålamod
är slut, och jag vet varken in eller ut?

Ty du är människornas dörr till Allah –
den som går annan väg kommer aldrig fram.
Så må du smekas av välsignelsens vind,
som leker utmed sluttningens blomsteräng,

och friden som från Helgedomen sänds ut
och skänker doft åt aloe och åt mysk.
Må fågeln från sin späda gren lysa fred
över den nobla Släkten och Sällskapet.